onsdag 23 mars 2016

Vi ses i Obsan

Det är sommar och Annika ska åka till landet som hon gör varje år. Hon ser lata veckor med sina föräldrar vid den mysiga insjön  framför sig. Men de väntar en lillebror som kommer alldeles för tidigt. Istället är föräldrarna och bebisen på sjukhuset i vecka efter vecka. Annika börjar itsället hänga i Observatiorielunden i Stockholm, en park där en brokig samling barn samlas och utmanar varandra att göra knäppa grejer. Som att göra hål i öronen - med en säkerhetsnål eller springa tio varv runt caféet - helt nakenfis.
Både Annika, Kaja, Lövet, Kex och de andra hittar en slags trygghet i att inte berätta vilka de egentligen är och vart de hör hemma. För Annika är det är för läskigt att hälsa på den lilla bebisen som hela tiden seglar mellan liv och död. Och är mamma någon annan nu, sedan den lille brodern har kommit?
Hon är mästare på att ljuga och i Obsan är de inte intresserade av sanningen. Konsekvens är ju så mycket mer intressant.

Det här är en kort, både rolig och allvarlig bok. Jag gillar Cilla Jackerts språk väldigt mycket. Särskilt hur barnen pratar med varandra är fantastiskt! Det enda som jag har mot den är att den så detaljerat beskriver stadsdelen som Annika bor i. Jag vet ju hur den ser ut, men det känns kanske lite onödigt för en ung läsare som aldrig vart där.

Middagsmörker

Àili är en sextonårig tjej från Skåne som kliver av planet i nordligaste Sverige. Hennes pappa har just dött i cancer. Hon har ingen förälder kvar i livet och måste flytta hem till sin samiska morfar som hon aldrig någonsin träffat tidigare.
Det är verkligen inte lätt att accepteras i en liten by och det hjälper inte att hon får konstiga anfall. Sakta förstår hon att hon har en gåva. Den samisk andevärden har utvalt henne att kämpa för dem mot mörka krafter som väckt till liv och vill förstöra samerna som folk.

I medgång och motgång försöker Àili få svaret på om hon verkligen har rätt att vara same eller inte. Hela boken hade kunna handla om hur det är att födas som same, men växa upp flera hundra mil från allt det samiska. Från första steget i nordligaste Sverige är Àili på främmande mark och det är intressant att se hur hon krockar med sin nya miljö och hur jobbiga saker som ens föräldrar var med om kan påverka hela släkter långt framåt. Men Middagsmörker är en fantasyroman med action och spänning från första stund. Och det kommer minst en uppföljare, det kan jag lova. Det är oerhört intressant att läsa om den samiska kulturen och andligheten, men jag blir sugen på att läsa på mer och från samiska källor. Och det är ju inte dåligt, att en actionbok kan få en sugen på verkligheten


fredag 18 mars 2016

De tysta stegen bakom

Tror du på spöken? Oavsett vilket så ber jag dig att vara försiktig. Underskatta inte kraften i saker som du inte vet någonting om. Sov inte med lyset släckt om det känns som om du inte är ensam i rummet, för det kanske du inte är.

Elsa flyttar, mycket motvilligt, med sina föräldrar till ett gammalt hus i Österby. Ellesbo herrgård. Mamma och pappa ska starta ett pensionat. Elsa är sur och ledsen över att lämna sitt gamla liv, sur för att hon måste hjälpa till att städa hela tiden, sur för att hon inte får ta in den fina, svarta katten som hon träffat i trädgården. Allt är botten med andra ord. Den där katten, förresten. En dag lockar den med sig Elsa ut i trädgården, de smyger genom buskar och snår och kommer fram till en gammal gravsten. Där står det: Eleonora Cederkrantz 1874-1886.  Vem var det? Och varför känns det som om någon följer efter Elsa, det prasslar som av steg, men när hon vänder sig om finns det ingen där. När de är inne i byn och handlar får Elsa syn på en butik, "Andlige Allans andliga centrum". Allan är ett s k medium, som kan se och tala med spöken. Mamma tycker det är urfånigt, men Elsa tycker det är lite spännande. På natten drömmer hon om ett vitt spöke utan mun. Hon vaknar och skriker på mamma, i trappan hörs då små lätta steg efter någon som försvinner, men det är inte mammas steg... Nu skulle hon definitivt behöva andlige Allans hjälp. Att prata med mamma och pappa är ingen idé, de blir mer och mer arga på henne för att hon är så sur, och för att hon har sönder saker i köket. Men hon var ju inte ens i köket när det hände, är det spöket som förstör?

Jonna Björnstjerna har skrivit en spännande bladvändare om spöken och hemsökta hus. Mycket svår att lägga ifrån sig. Man sugs direkt in i berättelsen som består av två delar, och när del två börjar har allting ställts på ända. Men jag blev inte så rädd, jag tror ju inte på spöken... Eller? Fast jag låter kanske lampan vara tänd i natt, för säkerhets skull.

torsdag 17 mars 2016

Sjörövarhjärta

Nora tänker att sommaren nog blir trist eftersom kompisarna Susse och Dilba har blivit så konstiga. De vill inte slå kullerbyttor eller jaga varandra i vattnet utan bara ligga där på stranden och sola, spana på killar och prata om nagellack. Vad ska man göra? När hon cyklar hem från badplatsen den där dagen på sommarlovet, arg och besviken, möter hon sin lillebrorsa Rick. Han vill hitta på något. Hellre än att göra ingenting bestämmer Nora att de ska samla ihop några och leka gömme på den lilla ön Laboratorieholmen precis utanför deras bostadsområde i Kalmar. Rick ringer kompisarna Joakim och Francesca som är med på idén. Så berättar han att den nya familj som flyttar in i närheten av dem har en tjej. Han såg det innan när de bar in grejor. Ska de inte fråga om hon vill vara med? Sagt och gjort. Flickan heter Lin, är 11 år och kan visst tänka sig att hänga på.

Solen lyser och alla har riktigt kul ihop. Lin är så dålig på att leta att de andra till slut gömmer sig på ett och samma ställe. När hon till slut lyckas fatta var de är snubblar hon på en vass kant som sticker upp i sanden. Efter att ha skrattat färdigt vill de se vad det är. De gräver och gräver... det verkar vara någon slags gammal låda! Den är av metall och ser ut som en liten chokladask men de kan inte få upp låset. Istället för att lämna den till polisen eller något museum beslutar de sig för att skapa en lek. Nora hittar på att lådan är den fruktansvärde piraten Blodsögas och innehåller hans utskurna hjärta. De delar upp sig i lag, bestämmer vem som ska gömma lådan, hittar på regler och så kan tävlingen börja!

De första sidorna och vissa sidor inne i boken av Sjörövarhjärta av författarna Simon och Emma Leijsne är skrivna i kursiv stil. Då får man följa flickan Gerda som bor på Laboratorieholmen för länge sedan. Hon håller en låda och springer. En låda som hon måste gömma...Rick får under leken syn på underliga figurer, människor, hus, järnvägsspår och annat bleka som ett gammalt fotografi. När de tittar igen är det borta. Vad är det som händer?

Du har nog förstått det vid det här laget men Sjörövarhjärta är alltså ett sommarmysterium i klassisk stil om några barn som under en lek plötsligt kommer i kontakt med mystiska, otäcka saker som hände för länge sedan. Det är mysigt och lite otäckt på samma gång. Inledningen, särskilt första kapitlet, är lite lång men läs vidare så blir det alltmer spännande! Finns här inga sjörövare, då? Nja, skurkar finns, det är allt jag vill avslöja :-)

onsdag 9 mars 2016

Vem var Hettie Daynes?

Nu när det ljusnar ute kan det ändå vara mysigt att ge sig ut på ett spöklikt, engelskt mysterium av klassisk sort. Som en "vi fem-bok" fast med en gengångare ungefär, så tyckte jag att det var att läsa Vem var Hettie Daynes? av Robert Swindells. Boken handlar om  Bethan och hennes storebror Harry som smyger vid den förbjudna dammen Wilton Waters där Harry vill visa sin syster spöket som han har sett flera kvällar vid fullmåne. Det är en dam i gammaldags kläder som syns mitt ute på vattnet och det ser ut som om hon pekar på något. Bethan tror det först inte men så får hon själv se vålnaden...Vem kan det vara som går igen där, och varför?

När syskonen får höra att vattenståndet i dammen ska sänkas pga ett byggprojekt så bestämmer de sig för att utforska platsen där man kan se spöket. Kanske den kan säga något om varför det visar sig just där. Så besvikna de blir när området hägnas in och skyltar sätts upp om att det är förbjudet att vara där! Naturligtvis låter de inte detta hindra sig. Det gäller bara att komma på ett bra sätt att smyga förbi. Det är höst, dimmor svävar över byn, Halloween-fest på skolan - kort sagt allt man kan önska sig av sådant som skapar den rätta rysar-känslan!